.
Jag är 14 år men jag vet själv att jag har gått igenom mer än vad dom flesta 14-åringar har. Jag har fått kämpa mig igenom det mesta. Det har varit jävligt svårt många gånger, men med lite hjälp går allt mycket bättre. Det var inte länge sen jag gjorde misstag & förlorade vän efter vän. Jag hade knappt någon kvar. Hur länge sen var det? Ett & ett halvt år. Jag har varit ensam. Jag har knappt haft hälften utav dom vänner jag har idag. Jag har stått nästan ensam. Allt detta ledde till skolk i skolan, vilket gjorde saker & ting värre. Det blev jobbigare hemma, det blev jobbigare i skolan, det blev jobbigare med vänner & träningarna blev jobbigare. Det är svårt att ha huvudet med sig hela tiden, när det finns andra tankar i huvudet.
Men trots allt det jobbiga har jag alltid haft någon runt omkring mig. Har det inte varit mamma, har det varit Yaya, Mimmi eller någon annan. Och titta på mig idag. Jag vet nu vart gränsen går. Man lär sig utav sina misstag.
Allt det som har hänt har fått mig att tänka. Jag har ändå det rätt okej. Jag har vänner som finns vid min sida oavsett vad. Jag har en trasig familj & släkt, men jag har en familj som bryr sig om mig. Det så många andra som har det värre. Jag uppskattar mycket i mitt liv. Jag uppskattar det mesta min mamma gör för mig, trots att jag inte visar det ofta. Jag uppskattar mina vänner, trots deras fel dom gör i sina liv.
Lev ett liv som jag så får du veta att det som verkligen betyder något är vännerna.
Klart min lilla familj betyder något. Dom betyder allt, men vilka är det som finns när jag har haft det jobbigt hemma? Jo det är vännerna. Vilka är det som har funnits om det är knasig mellan mig & någon? Jo det är vännerna. Familjen & vännerna består föralltid, inte kärleken.
Kommentarer
