Det är jobbigt, pinsamt, tungt och riktigt irreterande att erkänna att jag saknar dig. Men det är så sant, jag saknar dig så det gör ont. Jag saknar dig så mycket så jag skulle kunna offra så himla mycket för att spola tillbaka tiden till vi stog där på centralen. Eller vilket minne som helst. Bara jag får vara med dig en gång till. Bara en sista gång. Bara jag så får förklara och få berätta allt. Bara jag får säga precis som det är. Bara så jag kan erkänna att jag verkligen saknar dig och att jag ångar mig jätte mycket. Förlåt, snälla förlåt mig så mycket.