Ångrade mig efter några dagar om att jag skulle blogga varje dag om resan. Jag ville inte sitta en halvtimme varje dag och skriva ett inlägg för att andra ska få reda på allt. Det var meningen att det skulle vara en familjesemester, men för mig blev det så mycket mer. Jag har vuxit så mycket som person, tänker om när jag inte är nöjd med något och tänker hur barnen på gatan har det.

Jag har varit i Sverige i två timmar, och igår när jag bara hade 20 minuter kvar på hotellet började jag gråta så sjukt mycket för att jag inte ville där ifrån och har gråtit till och från sen dess, så jag ber er alla att åka till Indien för att se hur andra har det. Vi måste börja bli mer tacksamma för det vi har.